Jag har kommit på att jag har en superkraft. Jag faller alltid åt fel håll. Nu har jag fallit för en flicka som har karl. Eller fel av mig.. Som har en pojk.
För nå mer är han inte. Men jag vart fintad, hon sa att hon va singel första gången vi träffades. Men sen vissade det sig att så va inte fallet. Så nu står man med skägget i brevlådan.
Hon har sitt o jag, ja jag har ju katten :)
Det har inte hänt något i mellan oss o det är jag nöjd över. Eller hon kysste mig innan vi skilldes åt. Men det känns bäst så. För jag inbillar mig att, om jag tar det lugnt med henne så kan det kanske läsas som så att jag inte har bråttom o att jag har tid att vänta på henne.
Nu ska jag göra allt för att bevisa för henne att det är mig hon ska han. Att hon kommer inte att bli lycklig om hon inte får mig.
O jag vet att jag vore 1000 ggr bättre än hennes nuvarande.
:)