Det här med känslor

Jag lovar er inte att det kommer bli så mycket mer bloggande, men jag ska göra mitt bästa.

Juletiderna har varit bra, träffade eller snarare fräshade upp en gammal kontakt.
Vi hade inte pratat på ett år, pga att hon vart tillsammans med sitt ex igen. Men nu när hon va singel så va man snabb, har från första gången jag såg henne tyckt att det varit något extra med henne.
Det finns sån energi i hennes blick sån glädje i hennes skratt.
Vi hade under en tid hållt på tönta oss på FB skrivit gulli gull o snutte plutt ord till varandra o nyfikenheten hos bekanta o vänner växte.
O inte minns hos mig, Jag började falla, hårt ! jag minns när jag skulle gå ner med mina vänner på puben o jag visste att hon skulle vara där med sina vänner.
Jag va så otroligt nervös så jag lära stanna till i rökrummet o samla mod.
Väl när jag kom fram till dem för att säga hej så släppte det, hon va underbar att se på. Jag kommer bra ihåg hur våra blicka mötes i bland allt folk, o jag tecknade med mina händer " ska vi gå ut o röka?" o jag fick ett leende o en nickning tillbaka. 
Jag vet inte va det e med henne med det e något med henne som får mig att känna mig så glad...
Efter vårat lilla möte, som jag även ska tilllägga va vårat första!
Vi har sprungit om varandra i år, o hon har hoppat in o ut i ett förhållande med ett svartsjukt ex.
Så jag va bara glad att jag äntligen fick chansen.
Jag minns inte riktigt när detta va, men det va strax innan jul. o jag minns inte vad nästa steg i vårat sällskap va. Men det va på telefon för det mesta. Hon va förbi mig o lånade mon gamla mobil.
Då hennes hade lagt av. Efter det började de att mjukna till, vi pratade med o mer ´det mer slumpade sms.
Mina kollegor på jobbet sa att dom aldrig hade sett mig så glad o sprallig nångång, att dom nästan tyckte att va patetisk för att jag va så uppåt, men men. 
Jag bestämde mig för att jag skulle köpa en julklapp till henne o be henne att komma hem till mig på julaftons kvällen. Hon tackade jag, hon kom till mig på kvällen o jag gav henne gåvan. Som för övrigt va ett halsband, ett som jag valde ut själv :) Ett mycket fint designer halsband. Kostar att ligga på top :P ..
Hon vart väldigt glad över gåvan, eller det kanske möjligtvis, vart hon glad över att jag hade lagt märke till att hon inte hade något halsband på sig sen tidigare.
Jag vart själv imponerad av att jag la märke till detta..
Jag va vid detta stadie löjligt förälskad, jag måde som en, Ja jag vet inte va jag ska jämnföra det med.
Men det va en stor o mäktig känsla. helt overklig ! Det va första gången vi kysstes den aftonen, mitt på julafton. kramades o pussades, o bara myste under en filt. Jag lovade att ställa upp som förare på juldagen, o hon skulle komma o sova hos mig efter krogen.
Jag va som lovat in o hämta dom efter puben, vi tog oss hem efter ett litet stopp hos hennes vän. Väl hemma kröp vi ner o la oss.
Dom följade dagarna va bra mycket fjanterier o bus.
Jag vet inte när det började gå åt helvete!
jag minns inte vilka dagar som va underbara. Allt känns som en stor gröt nu när man ser tillbaka på det.
Men nånstans mitt i allt det där perfekta så hände något, hon började skriva mindre o mindre söta saker åt mig, det kom inga mer sporadiska sms.
Om jag skulle få gissa vad som dödade det hela, så skulle min gissning vara att jag döda det hela.
Med att säga att jag hade känslor för henne.
Då hon svarar mig att hon inte har brottom, o jag köpte det fullt ut.
Jag förstår att hon kanske inte vill rusa in i ett förhållande när man precis blivit singel.
Men va det tvunget att bli så, så jävla dött !? jag känner inte igen henne nå mer. Nån gång runt nyår så börja det att gå ut för.
Nu räknas jag som jobbig, jag känner mig hemsk så fort jag lyfter telefonen o skickar ett sms, då känns det som att jag gör fel. jag vill inte vara för på. vi har gått från att skicka 100 sms om dagen till 1 var annan dag. jag får inte gulliga svar på mina sms, jag får kort o konsista svar..

Det är mycket jag har lämna ute, mycket jag inte vill skriva. För det ska inte bara vinklas i från mina ögon.


Men nu orkar jag inte sitta här mer,. Vet inte va jag skriva mer iaf.. jag kanske uppdaterar om jag kommer på nå viktigt jag glömt.-

 xx Bojjan

Kan väl inte säga mer än att jag har samma problem... Det verkar vara ngn slags släkt grej... Tyvärr... =/



//Sis